I lördags gick jag och kollade mellandagsrean med min bästa vän. Jag köpte ett par skor och raggsockor. Mysigt! Lajnus träffade Martin ett tag och jag åkte hem till mitt. Efter en timme kanske så ringde Lajnus och sa att hon och Martin kommer och hämtar mig. Jag visste ju inte vad han hade för bil, då sa Lajnus att hon sticker väl ut en fot så att jag ser dom. När jag kommer ut på gatan så sitter Lajnus kvar i bilen med foten upp i vädret. Haha! Tokfian!

Väl hemma hos familjen Sundström satte vi oss lyssnade på när Martin spelade gitarr och sjöng. Herregud, den killen kan sjunga! Fast det visste man ju redan sen Winnerbäck. Efter ett tag hakade Lajnus på och det var så fint. Mysigt, mysigt. Klockan blev mycket och Martin åkte hem. Vi gick väl och la oss runt två, sov som små grisar. Dagen efter var vi ute och fotograferade eftersom att hon fick en Nikon D40 i julklapp. Jättekul och jättekallt att fota med dig, bästa vän. Åkte hem senare med Micke som ändå skulle in till stan. Hemma startades ett nytt helvete. Mina ben skakade.

Idag har jag inte gjort så mycket. Jag och Lajnus skulle ha åkt till Elgiganten, men blev inte så. Jag träffade J och F istället. Vi åkte ut till Tuna Park för att jag skulle hämta några foton från OnOff som jag förstorat. Självklart så hade inte dom kommit, trots att jag fått mejl om att jag kunde hämta ut dom idag, den 29/12. Idioter. Jag blev blåst på 200 spänn också! När man laddar mobilen med 200 kr ska man få gratis sms i en månad. Jag laddade den med 200kr men inte fan fick jag några gratis sms. Snacka om att kasta 200 spänn i sjön! Fan med!

Vi gick omkring inne på Tuna Park och kollade lite. Åkte senare in till stan för att F var hungrig. Vi blev sittandes inne på Eriksson och pratade en massa strunt och om gamla tider på Skogstorp.

BILDER KOMMER

Mina drömmar brukar vara rätt så skumma och ibland helt psyko. I natt drömde jag att jag stod i en hiss med glasfönster, var påväg upp. Jag skulle till 12 våningen, det fanns 15. Men hissen gick förbi 12:an och upp mot 15. Väl där uppe stannade den ett tag och jag var då ensam i hissen. Den börjar sakta åka ner, men förbi 12:e våningen störtar den rakt ner med mig i. Jag skrek och såg fullt med människor + tjejerna från klassen stå där nere. Men ingen såg att hissen störtade. Då vaknade jag. Vad var det där liksom? Betyder det att ingen skulle bry sig om jag störtade i en hiss? Nej, det förstår jag. Nu passar det med: "Som man bäddar får man ligga." Vad har jag ställt till med?

Kan man verkligen ställa allt till rätta igen?

Julpjäsen i 9:a var sjukt rolig. Frida var perfekt som pubertetson och Mia spelade pappan bättre än någon annan.

SCEN 1
(I vardagsrummet)
PAPPAN: - Såja, det blev ju inte så tokigt!
PUBERTETSSONEN: - Den är sned.
PAPPAN: - Inte då. Granar ser ut sådär.
PUBERTETSSONEN: - Den är ändå sned.
MAMMAN: - Seså, bråka inte nu.
FIA: - Jag vill hänga glittret.
YNGVE: - Nä, jag ska hänga glittret!
FIA: - Mamma, säg åt Yngve!
MAMMAN: - Yngve, bråka inte nu!
PAPPAN: - Nu slutar ni skrika båda två annars får ingen av er hänga glittret.
FIA OCH YNGVE: - GUBBJÄVEL!
PAPPAN: - Det avgör saken, det blir inget glitter alls i år.
MAMMAN: - Men Karl, gör dem inte ledsna nu.
PAPPAN: - De ska lära sig att inte gnälla.
PUBERTETSSONEN: - Den är faktiskt ännu snedare.
PAPPAN: (fräser) Det är den inte alls.
PUBERTETSSONEN: - Den är jättesned!
PAPPAN: - Det är den inte alls. Det är du som är i puberteten!
PUBERTETSSONEN: - Jag lovar att den kommer att välta.
PAPPAN: - Nu tiger du! Nu vill jag inte höra ett ord till från dig!
FIA: - Mamma, mamma, mormor gråter!
PAPPAN: - Nonsens, det rinner bara från hennes ögon litegrann, det gör det på gamla människor.
MAMMA: - Ja, jag måste i alla fall gå ut i köket och griljera skinkan.
PUBERTETSSONEN: - När ska vi äta?
MAMMAN: - Jag vet inte, du får titta i Röster i Radio/TV.

SCEN 2
(I köket)
MAMMAN: - (ropar) Nu är maten färdig! Nu äter vi!
(Ingen kommer utom mormor)
MORMOR: - (in på rullator, gnälligt) Jaså, är det här ni är!
MAMMAN: - Nu ska det väl bli gott med lite skinka, mamma lilla. (ropar) Nu är maten färdig, nu äter vi!
YNGVE: - (kommer in till köket)Mamma, du får hålla käften! Kalle Anka börjar nu.
MAMMAN: - Men all maten!
YNGVE: - Vi får äta sen, begriper du väl. Förresten gråter mormor.
MAMMAN: - Inte då, hon har bara fått rök från stearinljusen i ögonen.

SCEN 3
(I vardagsrummet)
TV-VÄRDEN: - Och nu ska Kalle Anka och hans vänner önska alla en riktigt god jul!
PAPPAN: - Är inte bilden lite blaskig? (går fram till teven och börjar skruva på inställningarna)
YNGVE OCH FIA: - Sluta, det är bra!
PAPPAN: - Trams! Jag ska bara...(bilden försvinner helt)
YNGVE, FIA OCH PUBERTETSSONEN: - PAPPA!
PAPPAN: - Jajaja. (fortsätter att vrida, får på nytt in en bild)
YNGVE, FIA OCH PUBERTETSSONEN: - Sluta nu, det är bra!
PAPPAN: - Är inte färgerna lite suddiga?
YNGVE, FIA OCH PUBERTETSSONEN: - VI HATAR DIG!
TOMTEN: - Say mama!
DOCKAN: - Mamma!
TOMTEN: - Ho, ho, ho, ho, ho!
MORMOR: - (in på rullator) Jaså, det är här ni är.
YNGVE OCH FIA: - Mormor, du står i vägen för teven.
FIA: - Äsch, nu gråter hon igen.
PUBERTETSSONEN: - Granen är ännu snedare nu.
PAPPAN: - Fnys heller!
MOWGLI: - Äta myror?
BALOO: - Kittlar dödskönt i kistan!
MAMMAN: - Nej, om jag skulle gå och se till maten. (går)
PUBERTETSSONEN: - Jag lovar att den kommer att välta. Julgransfoten är för klen.
PAPPAN: - Nu tiger du! Hör du det!
(Granen välter)
PAPPAN: - Helvete också!
KOLOBRIERNA: - Zum, zum, zum, zum, zum, zum.
PUBERTETSSONEN: - Vad var det jag sa!
PAPPAN: - Du sa ingenting! Hjälp till här istället! (tar tag i granen)
YNGVE OCH FIA: - Pappa, du är iväg för bilden! Kan du inte göra det där sen?
PAPPAN: - Granen har ju för helvete fallit på mormor!
FIA: - Ja, nu börjar i alla fall Ferdinand.
PAPPAN: - Jaså, i så fall. (släpper granen)
MORMOR: - Ouff!
FERDINAND: - (i falsett) Jag trivs bättre här där jag kan sitta och lukta på blommorna.
YNGVE: - Pappa, pappa, mormor gråter!
PAPPAN: - Ja, vad i helvete skulle inte du göra om du fått en gran över dig?
MORMOR: - Ouff!
PAPPAN: - Och en halmängel i munnen!
MAMMAN: - (in från köket, sur) Jaha, jag tänkte bara säga att nu har potatismoset kallnat. Nu får ni äta kallt potatismos. Det var allt jag hade att säga. (går)
SPEAKERN: - ... och han är såå lycklig.

SCEN 4
(Lite senare i köket, den sista scenen. Kalle Anka är slut och man sätter sig vid bordet för att äta.)
MAMMAN: - Jaha, nu passar det att äta. Nå, sätt sig allesammans, nu när maten blivit riktigt kall. Hoppas att ni är nöjda allesammans nu när ni har gjort mig så ledsen. Jag menar, här har jag stått i timmar i köket, här har jag varit vaken hela natten för att allt skulle bli så bra, men hugg för er bara, tänk inte på mig, säg inte tack. Varför skulle ni säga tack? Vem har någonsin tackat mig? En sån tanke! Gör som er far, se så girigt han tar för sig av skinkan! Allt jag kan tänka på är att denna skinka en gång satt på en lycklig gris! Allt jag kan tänka på är att denna skinka en gång satt på en lyckligt hoppande och skuttande gris som förnöjt grymtade och bökade i jorden! Allt jag kan tänka på är att också denna gris hade en mor som bar honom i sitt sköte. Vad allt drömde väl inte denna grismor att hennes barn skulle bli, vad allt hoppades hon inte, vad allt utstod hon inte...
FIA: - (börjar gråta) Jag vill inte ha nån skinka! Jag vill inte ha nån skinka! Jag vill inte ha nån skinka! Jag vill bara ha grönsaker.
MAMMAN: - Jaså, nu duger inte maten längre. Det var just snyggt. Så snällt av Fia att spotta sin mor i ansiktet på själva julafton.
PAPPAN: - Nej nu äter vi. Nu låter vi maten tysta mun.
PUBERTETSSONEN: - Vem tuggar åt mormor?
PAPPAN: - Säg inte att kärringen glömt löständerna igen!
YNGVE: - Ja, jag gör det inte. Det är Fias tur.
FIA: - Det är det väl inte alls. Förresten ska jag inte ha nån skinka.
MAMMAN: - Så, så, kivas inte nu. (reser sig) Jag tror att vi ska ha lite knäckebröd någonstans som vi kan blöta upp.
MORMOR: - (in på rullator, gnälligt) Jaså, är det här ni är!
PAPPAN: - (spottar ur skinkan) Tvi vale! Den här skinkan är ju halvrå!
MAMMAN: - Ja, det var inte min idé att göra den i mikrovågsugnen.
PAPPAN: - Jaså, vems idé var det då? Min kanske?
YNGVE, FIA, PUBERTETSSONEN OCH MAMMAN: - JA!
PAPPAN: - Alltså, det här är så typiskt jävla dig, vända hela familjen emot mig!
MAMMAN: - Hör du, du, om det här var en pjäs av Strindberg hade inte tvångströjan varit långt borta vid det här laget för din del!
PAPPAN: - Det är möjligt, men hade det här varit en pjäs av Norén hade du bara varit med som aska i en urna på spishyllan.
PUBERTETSSONEN: - Sluta båda två! Sådär kan man ju inte tänka. Jag menar, hade det här varit en pjäs av Gardell skulle jag ha varit fikus.
MAMMAN OCH PAPPAN: - Det här är en pjäs av Gardell.
PUBERTETSSONEN: - Shit!
MAMMAN, PAPPAN, YNGVE OCH FIA: - AHA!
FIA: - Mamma, mormor gråter.
MAMMAN: - Ja, vem vill inte gråta med en sån i släkten!

Fy fan va jag ljuger. Jag ska inte alls sova. Jag kan inte sova, tänker konstigt nog på sommaren. Jag har kommit fram till att den här sommaren var jobbig. Den gjorde ont och jag grät mycket. Men samtidigt så var det den bästa sommaren någonsin. Hur kul hade vi inte allihop? Och hur mycket nytt folk lärde man inte känna? Jag hade riktigt roligt och jag träffade massor med nya människor. Ibland vill jag spola tillbaka tiden till vissa stunder från i somras. Jag saknar faktiskt sommaren och människorna.

Klockan är bara tio och jag har redan varit duktig, otroligt! Jag har bäddat rent i sängen, dammsugat mitt rum + köket och knäskurat golvet och listerna i mitt rum. Jag ska bara rensa garderoben sen är jag nöjd.

Idag ska jag träffa Malin, äntligen är hon hemma! Sist vi träffades var väl i somras? Herregud! Sjukt. But we stick together!

Min röst idag är kass. Den försvinner mer och mer för varje dag verkar det som. Jag har ont så in i! Förjävligt. Nej, nu ska jag hoppa i duschen & sminka mig.

Vi börjar med igår.

Igår var det Lars Winnerbäck som gällde. Det regnade mycket under dagen. Jag funderade starkt på att sälja min biljett, eftersom att jag hade feber, täppt näsa och halsont. Men Lajnus övertygade mig om att det kommer bli skit kul, precis som vanligt. Hon hade så rätt så!

Evelina kom och hämtade mig runt 16, ungefär. Vi fick skjuts av hennes pappas kompis (?) har jag för mig att det var. Vi åkte till Torshälla, där vi skulle hämta upp mer folk. Jag och Lajnus satt kvar i bilen medans Fredrik, tror jag han hette, gick och hämtade folket. När vi sitter i bilen så ringer Evelinas mobil. Det blev tjejsnack där, och när Evelina började prata om en grej som Jazz hade gjort så kunde jag inte låta bli att tjuvlyssna. Herregud vad jag skrattade! Om det hela hade hänt mig så hade jag dött för att det var så jäkla pinsamt. Menmen, Evelina är tuff och hon överlevde!

Efter ett tag gick vi in i lägenheten där Fredrik hade fastnat. Vi fastande också där. Det blev lite Lars-förberedelser i en timme eller något sådant. Sen bar det iväg mot Strömsholms Slott! Jag fick sitta i Lajnus knä, eftersom vi vart för många i bilen.

När vi kom fram och skulle betala parkeringsplats så gapade Robin(?); "BERNADOTTE HÄR, DÅ BLIR DET HALVA PRISET VA?!" Gud, vad jag skrattade! Och Lajnus sa en ganska kul grej också; "Majabaja." Hmm...? Evelina, BAJAMAJA heter det. Haha!

Det var inte så lockande att gå ur bilen med mina vita tygskor och gula byxor i all lera. Jag och Evelina trodde vi skulle halka och gegga omkring där i lorten. Nej, LONG STORY SHORT!

Det var kallt, geggigt, mycket folk. Vi träffade våran gamla bildlärare, Tomas, underbara Tomas! Jag tokdiggar den gubben! Vi försökte flörta oss in i bland "the V.I.P", det gick väl sådär. Men det gick! För efter en halvtimme så kom en tjej fram till mig, slet av sig sitt band, tog min arm, fäste det runt min handled och sa: "Här, ta det. Jag kommer ändå inte gå in." Jag blev överlycklig! Och givetvis fick Evelina också ett då. Underbart!

Miss Li var underbar, tokgalen och söt i sin gula klänning. "GURKAN!" ett intern skämt mellan Miss Li och alla oss som var på Strömsholms Slott igår. Hennes öppningslåt var väl... en jobbig grej för mig. Men det gick jag igenom. Det var gap och skrik, melodier och glömda låttexter. Lasse sjäng Tvivel och glömde texten, oj vad vi skrattade! En söt pojke vid namn Martin med en underbar sångröst, han sjöng och jag rös. Han log och jag smälte, ungefär sisådär var det!

När vi skulle tillbaka till bilen var det kalabalik! Vi hittade verkligen inte bilen! Vi gick omkring där med lera ändå upp i knäväcket, hesa röster och fnittrade mer än någonsin. Och vi hittade inte bilen. Haha, jag älskar att dela just det med dig Evelina. Lajnus röst påminde om en tecknad Disney figur... Spinelli från RASTEN. Oj, vad vi skrattade åt det också!

Det var så kul och jag önskar att jag orkade skriva allt. Men det skulle ta hela natten. Underbart kul var det, underbart! Och just ja, Evelina? Vet du vad jag fick när jag kom hem? EN LASSE-TRÖJA! Visserligen inte just den som jag ville ha, men ändå!

Min dator är hemma nu, ren och fin igen. Imorgon är det Åfesten för mig. Jag har inte hunnit eller orkat gå ner än. Jag skulle ha hängt med Malin på en fest i Katrineholm ikväll, men jag kände mig för krasslig för det. Nu på kvällen mår jag bättre & fick reda på att Johannes var på samma fest. Och då fick jag en sån känsla: "JAG ÅNGAR ATT JAG INTE ÅKTE!" Usch, jag vet inte vad som händer med mig. Vad händer inuti min kropp?

Men god morgon.

Jag sitter i Sannas kök, tydligen. Hur jag nu kom hit? Jag åkte till Twinnie runt 18 igår, blev väldigt förvånad när jag bara såg Simon på en moppe men ingen Sanna! Det visade sig att hon stog i duschen, och han hade blivit påtvingad att vara chaufför. Så när man kom fram till Sannis, så luktade man inte rosor längre. Usch för avgaser!

En stoooooooor kramis från Sanna var det första man fick. Vi tog det lugnt ett tag, tills Simon sa att han var sugen på godis. Så vi tog med oss våra små kameror (?) och vandrade iväg. På vägen ut skakade Simon Sannas tumme. You poor thing! Nageln stog rakt upp, den var inte bruten, den bara stog rakt upp! Såg lite scary ut...

Borta vid kiosken träffade vi på Mange och hans lilla gang. Dom tyckte att vi skulle hänga med hem till honom och kolla på film. Men jag ville ju hem till Sannis och mysa framför Greveholm. Efter mycket tjat och men blev det Simon som stack iväg, och vi vandrade hemåt i regnet.

Tjejsnack, tjejsnack, tjejsnack. I love it! Hemma tog vi fram det stoooora objektivet och började fotografera. Ögon, mun, profil, dockor och självklart oss själva. Jag älskar det, både att stå bakom och framför kameran. Du & Jag, Twinnie.

Annat som hände:

* Jag blev kallad "Mitt lilla barn" av Sanna, när hon råkade knocka mig i skallen.
* Vi har suttit i ett badkar och skrattat.
* Mandis kom på att hon har två Bratz som ser ut som oss. Cim & Sanna.
* Jag blev såld för två lakan till en helt okänd person.

Idag blir det mer foto, och shopping för min del. Sen får jag besök ikväll. Härligt.