Okej. Tillbaka där du lämnade mig. Det har gått bra ett tag, det måste jag erkänna. Det har gått dagar då jag kommer på mig själv med att jag faktiskt inte har tänkt på dig på hela dagen. Jag har börjat att umgås med nya människor, ta kontakt. Nästan varenda helg har varit en skön dimma utan tankar om dig. Det är de enda gångerna då jag inte tänker på dig alls - inne i den där dimman. Jag skrattar, svävar, har självförtroende, svänger med mitt långa röda hår. Jag glömmer, jag bryr mig inte, jag gör vad jag vill. *boom!* Söndag. Tillbaka till dig igen. Idag är en sådan dag. En typisk DU-dag. En dag som gör ont och kan få mig att gråta vilken sekund som helst. Jag behöver en diffus helg igen.

Jag vill att det ska gå över nu. Det har gått över 3 månader och jag har fortfarande lika ont. När någon nämner ditt namn hugger det i magen. Bara för att jag inte pratar om dig längre betyder inte det att jag har gått vidare. Tvärtom. Jag saknar dig mer och mer. Drömmer om dig varenda natt. Jag vet inte hur man är singel. Vad gör man? Sitter hemma och glor på tv ensam? Går på bio ensam? Skrattar ensam? Jag är dålig på att vara singel & ensam.