Lyckad valborgsmässoafton jag kommer vara med om. Gustav sa att han skulle spela golf tidigt imorgon, så han tyckte att jag skulle vara med Tilda och dom. "Du får det nog roligare med dom." sa han. Okej. Och nu får jag inte tag på Tildus. Så det blir varken Gustav och hans vänner eller mina vänner ikväll då. Toppen.

Det går så fort allting. Det är Valborg redan imorgon, första maj på fredag. En månad kvar till sommarlov. Jag vet inte hur eller vad jag ska göra imorgon. Valborg med Gustav och hans vänner eller valborg med mig själv & mina vänner. Helst av allt skulle jag vilja vara hemma och mysa. Men jag behöver komma ut, är helt insnöad. Insnöad och osäker. Usch, kan jag inte vara lite mer optimistisk och tycka att allting är roligt? Finsn det ingen sådan kurs? "Optimist på 10 dagar!"

En liten foto-update, nya bilder som tagit tid och gamla bilder som glömts bort.






Alltså, den där jäkla copyright-grejen!

Var förresten i skolan idag, hade bara matte. Mys att träffa flickorna igen!

Yay, jag är så duktig. För det är ju så avancerat att sätta upp en tavla! Det här är det ända om sitter på mina väggar. Jag har fortfarande inte fått upp något. Har t o m en kartong som har stått på golvet ända sen vi flyttade hit. Mitt rum ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig-att-dö. Jesus. Jag vill bara till IKEA så att jag kan få i ordning på mitt rum. En byrå, ett databord/skrivbord, 1 vägghylla, gardiner, 1 vägglampa, några snygga förvarings lådor and so on. Det är synd det där... att pengar inte växer på träd.

Min pojkvän fyller 17 år idag. Förra året satt jag och min lillebror hemma och funderade på vad vi skulle göra under dagen. Solen sken och vi satt ute med en varsin glass. Lilleman fick en sjuk idé - han tyckte att vi kunde cykla ut till sommarstugan där mamma, hennes sambo och lillasyster var. "Okej!", sa jag. 

Vi bestämde oss för att cykla inom Gustav också. Jag har aldrig cyklat en jobbigare väg! Jag frågade Alex flera gånger om det verkligen var den lättaste vägen och det var det, enligt honom. Pff! Det var det så fasen heller! Jag trodde aldrig att vi skulle komma fram.

Vi kom inte längre än till familjen Sandberg, mina ben hade dött. Medans Lilleman, Gustav, Simon, Jonte och lilla Anna härjade utomhus satt jag inne "halvlyssnade" på när Farfar Sandberg satt och pratade om olika länder (har jag för mig, som sagt - halvlyssnade!) Sen slog det mig; hur skulle jag orka cykla hem igen?! Lucky me körde Pappa Sandberg hem oss senare på kvällen. En sak är säker - jag cyklar inte ut till Gustav idag!