Still alive, but barely breathing

← Startsidan | 2012-04-12 | 12:01:00 | Cim Vuorinen | 3 Kommentarer
Skräll att man sitter här och gråter igen. Det lustiga var att jag höll på att vika tvätt, och från ingenstans började underläppen att darra. Jag försöker intala mig själv att jag fixar det här, att jag kommer att orka, att jag inte tänker på dig lika ofta som innan och att det inte känns när någon nämner ditt namn. Det funkar inte längre. Det är bara bullshit. Jag tänker på dig jämt. Hjärtat sätter sig uppe i halsen när någon nämner ditt namn.
Snälla, gå över nu.
Kommentera Inlägget
Anonym

Du är stark!!! Kämpa<3

2012-04-12 | 14:14:31
Lisa

Åh, vad bra att du tatt bort detdär med lösenords saken till din blogg! så att jag kan komma in på den igen.



älskar din blogg ! :9

2012-04-12 | 15:04:54
Mariah

Känner med dig...känner igen mig i mycket av det du känner/går igenom just nu. Går själv igenom den svåraste perioden i mitt liv. På nåt hemskt vis känns det skönt att veta att man inte är ensam i världen att må så här dåligt. Önskar dig all lycka här i världen! Kämpa på!

2012-04-12 | 21:20:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback