För ett år sen just idag var jag ute på landet. Åt god mat, var i trevligt sällskap och försökte med allt. Ändå blev jag behandlad som luft av en person som jag då trodde älskade mig. Jag minns hur dum jag kände mig som verkligen hade gett all min uppmärksamhet, visat att jag fanns och att jag var beredd på att göra allt. Fick en klump i magen och en känsla av att vilja åka hem. Då det inte gick några bussar så stannade jag kvar över natten, gick och la mig före alla andra. Låg där i mörkret och grät. Efter ett tag kom mitt sällskap och kröp ner i sängen, fortfarande lika kall och off.