Jag kan inte göra någonting. Matlusten är borta. Jag är så rädd. Fasar för nästa vecka när Julia kommer att vara i Linköping tills på fredag. Hur ska jag gå igenom dagarna? Jag kan inte vara ensam. Jag vill inte vara ensam. Jag vet precis vad du hade gjort om du fortfarande var min och sett mig nu. Du hade sagt: "Men åh, plutt... du är inte ensam. Jag är här. Jag fixar." och sen hade du kysst min panna och dragit mig till din famn. Ingen känner mig som du. Du vet hur jag fungerar och vad jag behöver. Du känner mig.