Håller hårt om kudden. Är rädd för att jag svimmar om jag släpper taget. Känslan av illamående, darrande underläpp. En salt vätska från ena ögat. Och sen det andra. Det slutar inte. Rullar ned för kinderna, över halsen, ner i knät. Hjärtat gör ont. Jag vill att det ska göra ont någon annanstans. Drar mig i håret. Det hjälper inte. Slår mina små nävar på mina egna lår. Det känns inte. Ingenting gör så ont som hjärtat. Vill skrika, men det går inte. Någon har tagit min röst. Huvudvärken smyger sig fram.  Ser in i dina ögon, fler tårar kommer. Tar dem aldrig slut?

Jag vill säga att jag hatar dig. Men det går inte, det vore en lögn. Istället kommer ett snorigt snyftande ”jag älskar dig…”. Blicken fastnar på dina läppar. Dem darrar precis som mina. Mitt i allt försöker jag att minnas vår senaste kyss. Gräver bland alla minnen. Där! Jag hittade den - vår sista kyss. En ny smärta i hjärtat uppstår. Det gör ont så in i helvete. Hur länge har vi suttit såhär? En halvtimme? 12 minuter? En timme?

Är det nu som jag måste släppa dig?