Den 22:a juni blev jag äntligen av med denna förskräckliga best som suttit under mitt öra sen jag föddes. Den har vuxit med åren och nu var den tillräckligt stor för att läkarna skulle ta den på allvar. Så i onsdags 11:00 satt jag där på en brits med en bedövningsspruta i nacken. 2 minuter senare var den borta. Då hade dem skurit bort den och bränt, istället för att sy så att jag får ett större ärr än vad själva födelsemärket var. När den låg där i den lilla burken såg den verkligen grotesk ut.