You live, I die.

Det har gått två veckor idag. Det har varit dem svåraste två veckorna i mitt liv, tror jag. Jag har hamnat i gamla vanor, håret är inte tvättat sen i fredags, är blekare än vanligt. Jag städar inte ens längre. Min mamma kom hit igår med flera kassar fulla med mat. Hon städade, diskade, lagade mat, fixade glögg och bara var här. Värken jag har i magen nu är hemsk. Ser nästan gravid ut, magen står rakt ut. För mycket mat på en gång efter flera dagar av ingen alls är inte smärtfritt.

Jag tittar på telefonen jämt och ständigt. Jag skriver en början av ett sms som jag hoppas ska få dig att fundera, raderar, skriver nytt, raderar. Det är ingen idé att skicka iväg något. Jag antar att du inte ens öppnar något sms ifrån mig.
Det går inte en halvtimme utan att jag tänker på dig. När jag väl har somnat drömmer om dig varenda gång - antingen att du har kommit tillbaka eller att allt är som förr.
Jag är så rädd.


Känner igen de där! :'(

Sänder massa strykekramar till dig Cim och hoppas att du kommer på fötter snart. kramar <3 <3

2011-12-10 | 10:25:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback