Igår började jag att måla om här hemma. Det ska vara vitt överallt. När jag har råd ska jag införskaffa en tvbänk och ett soffbord. Sen ska jag slänga ut skrivbordet jag har och leta efter ett mindre. Hursomhelst... Jag målade. Jag hade sovit en hel natt utan att vakna. Jag hade fått en helt ny iPhone dagen innan. Jag var okej. Sen plingade telefonen. "Förlåt." Hjärtat började att rusa igen, händerna skakade. Vad menar han? Vill han komma tillbaka? Säger han förlåt för att han har dåligt samvete? Mår han inte bra med sitt liv? Det var inget mer med det. Det var ett förlåt, precis som alla andra förlåt. Ändå kunde jag inte släppa att han faktiskt hade tänkt på mig. Just då, den minuten, hade han tänkt på mig.