Jag ångrar inte att jag gick på balen. Det var nog den bästa kvällen i mitt liv, allting var magiskt. Trevligt och ja, sofistikerat! Man kände sig som en prinsessa, en vuxen sådan.

Dagen började med att jag vaknade runt sju och lyckades inte somna om. Vid 10 satt jag i frisörstolen på Frida Klippotek. Håret blev helt fantastiskt! Frisörerna gav mig komplimanger som "Du har så fina längder!" och "Din hårfärg är helt otrolig, jättevacker!". När håret var klart kom min fina vän Evelina och hennes man och hämtade mig. Evelina skulle fotografera med min kamera, så hon var med mig hela dagen. Hade en minikurs med henne och hon lär sig snabbt den där tjejen! Blev jättebra bilder med tanke på att det var första gången för henne att använda sig av en lite mer avancerad kamera.

Jag var så himla nervös hela dagen så jag var tvungen att ta mig ett glas vin för att lugna ner mig. När Evelina + familjen åt ut mot Sundbyholm var jag helt ensam hemma. Tror ni inte att det börjar spöregna och åska då?! Jag har aldrig varit med om ett sådant regn i hela mitt liv, det var fruktansvärt. Lusten att gå på bal försvann. Men när klockan närmade sig 16:00 var vädret på min sida. Det slutade regna, åskan försvann, då och då tittade solen fram.

Runt 16:30-tiden knackade det på dörren och en stilig Gustav i frack klev in. När vi närmade oss slottet och såg alla människor kände jag nervositeten stiga ännu mer. "Jag kommer trilla när jag kliver ur bilen! Jag kommer snubbla på min klänning! Jag kommer inte veta vart jag ska gå!" sa jag flera gånger. Bilen stannade och en man öppnade bildörren, jag klev ur utan att snubbla och jag förstod att alla paren skulle stå längs slottsväggen. Att stå där med all publik var bland det obehagligaste jag varit med om. Man visste inte vart man skulle fästa blicken, hur länge man skulle stå där, man oroade sig över om klänningen såg konstig ut eller om håret hade lagt sig. Kallt var det också! Så kallt att jag tillslut fick jag låna Mac's kavaj att ha över mina axlar.

Efter att vi stått där ett tag var det dags att mingla (vilket jäkla ord!), det knäpptes kort, minneskortet blev fullt så man fick stå och radera. Evelina var som sagt jätteduktig och hon tänkte verkligen på vad jag hade sagt om hur man kan komponera bilderna och vilka inställningar man ska ha och när man ska ha dem osv.

Alla var så vackra och vid middagen kände man sig vuxen. Man lärde känna nya människor, mat och vin smakade bra, stämningen var inte längre lika spänd. Allting var som i en saga. Man skrattade, det dansades vals, man hjälptes åt att lyfta klänningar när man skulle kissa och ja, jag vet inte allt. Känner att jag har skrivit ett megalångt inlägg, så nu rundar jag av med att säga att BALEN VAR FANTASTISK.

Stort tack till Nadja, Fredrik, Emma, Simon, Alexandra, Jesper och självklart min stilige prins (som Thea sa). Ni gjorde balen till ett minne för livet.