Ensam hemma. Ingen Alex, ingen mamma, ingen Tis, ingen. Ketta jobbar, Alex stack och Thea är hos sin pappa. Jag har packat allt nu, har också testat att gå fram och tillbaka med väskorna. Det kommer fan inte gå imorgon. Jag ska gå enda till Sveaplan med dom två. Jag kommer få gå klockan 8 för att hinna med 9.20 bussen. Det är förjävligt. Nu känner jag att jag inte vill åka. Jag orkar inte åka. Jag orkar inte gå, vänta, åka, få panik för att inget funkar, vara ledsen, gråta. Men jag orkar inte heller vara kvar i den här skitstaden, i den här skitlägenheten, i det här livet. Kan det inte bara bli lätt?

Nej, nu ska jag ta mig ett kokhett bad, gråta en skvätt eller två sedan gå och vara vuxen igen.

But when I need you
You're almost here
And I know that's not enough