Jag tror jag har kommit på vad jag är bra på när det gäller foto. Jag är bra på att ta levande bilder. Bilder som man får en bra känsla i magen av. Jag blir alltid lika fascinerad av den ljuvliga bokehn i varenda bild jag tar. Ibland ser den så mjuk ut att man vill lägga kinden emot. Jag tycker att bokehn bidrar till livet i bilden. Det framhäver skrattet, blicken, rörelserna, personen i sig. Jag har försökt få till en riktigt bra "modellbild", jag har försökt klura ut hur studion fungerar och olika ljussättningar. Men jag lyckas aldrig. Så därför, tror jag att jag är bra på att ta levande bilder. Utomhus är min grej.