Duns, duns, duns. Så låter det när en viss person vareviga morgon går upp innan klockan 7, (spelar ingen roll om personen är ledig eller ska jobba, går upp innan 7 ändå!) och stampar fram och tillbaka. Ingen hänsyn här inte! Jag tycker att jag visar hänsyn när jag kommer "hem" mitt i natten. Jag stampar inte, jag börjar inte hålla på och vika påsar eller diska, jag börjar inte sortera kastruller. Och jag går verkligen inte fram och tillbaka utan anledning. Vilken kvinna går med hälarna i backen först? Tar i och *bam!*. Vartenda steg är *bam!* och *duns, duns, duns!*. Ingen elegans här inte. Här är det grova steg som gäller! Pff... Nej, i morse önskade jag verkligen att jag hade vaknat i min egen säng. *dreglar som Homer Simpson, mhmm... min egen säng*