Idag fick jag en sån god lust att hoppa av skolan. Jag kommer inte komma upp i de poäng som jag behöver. Jag kommer inte klara av 3:an. Jag har inte den iställningen, har aldrig haft och kommer förmodligen aldrig få. Jag förstår inte varför just jag ska vara den deppiga personen som ser negativt på allting. Varför ska just jag ha svårt att koncentrera och lära mig? Jag förstår inte det. Varför kan det inte vara någon annan? Menar, som om jag inte har nog med problem? Gud tycker tydligen inte det. Han tycker att jag ska lägga ner skolan, bädda ner mig i sängen och vänta på att livet ska ha sin gång. Ungefär.