Helt plötsligt känner jag för att gå ut. Gå ut, bara gå och heja på varenda människa man passerar. Bara ut och kunna ta ett djupt andetag, slappna av och försöka göra det bästa av denna misslyckade lördagskväll. Jag har hittills städat lite smått, haft det vardagliga bråket med Alex och Ketta, bakat tretusen muffins och bara döat.

Jag vill till Ronneby, till Felicia och alla människor. Det här är inget för mig.