Kvart i nio vaknade man av att någon stod och sjöng "Midnatt Råder" i mitt öra. Det var mamma och det var hennes sätt att säga "Nu är det dags att öppna alla julklappar!" Jag hoppades att hon var ironisk. Det var hon inte. Jag och Alex satt döda och irriterade på denna juletid medans vår kära mor glatt plockade fram klapparna under granen. Jag ville inte öppna dem nu! Det förstör ju hela känslan i magen av att något ska hända, att man går och väntar på något. Har man väntat i 24 dagar kan man gott vänta några timmar till, tycker man. Jag hade ingen talan om den saken, utan var tvungen att riva upp allt på en gång. Nu ska jag återgå till... ja, vad nu var jag höll på med tidigare.