LÖRDAG

Igår hängde jag med en del av familjen Sandberg ut till Sundbyholms Slott och fotograferade Sofia i hennes balklänning. Hon hade helt klart den finaste klänningen!  Alla var jätte fina, och pojkarna var riktiga gentlemän. Jag var sjukt avundsjuk, längtar ruggigt mycket till "min" egen bal. 

Korten blev i alla fall bra, super bra faktiskt. Sofia såg ut som en prinsessa. Rosa klänning, vita klackskor, vita handskar & tiara. Fin frisyr och allt det. Jag lägger upp några bilder, orkar inte lägga upp alla. Men bara så ni vet, så finns det över 200 otorligt fina bilder från balen. Säg vad ni tycker.

Idag var det premiärdag för mig på Tuna Park. Ja, Tildus, du läste rätt! Idag har jag tagit mig ut till Tuna Park. Lena, Yvonne, Sofia, Anna och jag. Jag hade inga pengar med mig, vilket jag ångrar. Vi gick in på Cubus och kollade bara lite på kläder till Anna. Vi befann oss på barnavdelningen och då tog Sofia fram ett par gula jeans. Jag har alltid velat ha ett par gula jeans, vilket slank ur mig. Då säger både Lena och Sofia:

-          Men testa dom här!

-          Jag kan inte ha dom, storlek 158! Dom är för små, jag kan inte ens ha 164.

-          Du kan ha dom! Testa dom nu, här storlek 158. Ta med en 152 också.

-          Alltså, jag kommer inte komma i dom. Jag lovar.

Jag gick i alla fall in i provhytten och tittade med ångest på mina gula jeans från barnavdelningen. Jag började med 158. Herregud! Dom var för stora! Jag fick ta på mig 152:orna. Dem satt bra, lite, lite slappt men ändå bra. Jag gick ut till Lena och visade med ett stort jäkla leende.

-          Dom sitter ju skitbra!

-          Ja... dom gör visst det.

-          Har du sett dig själv i spegeln?

-          Ja... Men allvarligt, jag trodde aldrig att jag skulle komma i dom här jeansen. Liksom, 152!

Sofia tyckte också att dom satt jättebra. Hon köper tydligen byxor från barnavdelningen ibland, det är billigare att vara mindre när man är äldre! Jag är nog mindre än vad jag själv ser, för jag trodde absolut inte att jag skulle komma i dom byxorna. Jag fick låna pengar av Lena för att köpa mina gula 152 jeans. Jag ringde mamma och skrattade. Efter det fick jag ett mess:

"Vad skönt att höra dig skratta igen. Puss puss mitt barnavdelnings barn."

Det känns som om jag bor här ute på landet nu. Jag trivs. Det känns bra. Jag tänker inte lika mycket på det. Vilket är bra. Det var härligt att gå på Tuna Park med familjen Sandberg.