För att jag inte finns.
För att du aldrig orkar.
För att du kan göra annat men inte bara umgås med mig.
För att du inte blir bättre.
För att du inte kan göra något tillsammans med mig.
För att jag inte kommer ihåg senaste gången du frågade hur jag mår.
För att du inte visar någon uppmärksamhet i det jag gör.
För att jag var ensam den kvällen.
För att det är samma visa varenda dag.
För att du inte finns.
För att jag känner mig för jävla ensam.
För att det aldrig har varit riktigt bra.

Det känns som att jag kommer explodera av alla känslor. Så sluta fråga varför jag är som jag är. Varför jag gråter, varför jag är arg, varför jag är ledsen. Sluta fråga varför jag inte går till skolan. Du hade inte heller orkat.