Hemkommen från världens bästa pojkvän. Jag är rädd för spindlar, har alltid varit och kommer alltid vara. Idag när jag skulle ta på mig mina skor så trillade det ner något ifrån just den skon som jag höll i just då. Jag såg inte vad det var förrens Gustav påpekade att det var en stor spindel. Den där isiga "rys"-känslan som verkligen kryper på en längs ryggraden satte sig direkt på mig. Jag släppte skon i backen och började gråta.