Jag tänkte nog inte i morse när jag hoppade på bussen. Det var en av de nya bussarna och den var smockad med gamlingar och småbarn i illgula västar. Jag klampade bara på för att hitta en plats. Det fanns en plats längst in där bak. Jag tänkte inte alls, jag gick bara på och trängde in mig på den platsen. Efteråt kom jag på vad jag hade gjort och förstod därmed varför den översminkade sönderblonderade saken brevid mig glodde som om hon aldrig sett folk förut. Usch, vad pinsamt. Fast egentligen, varför är man så rädd för att göra bort sig? Alla gör ju bort sig.